Geralt of Rivia går till banken

The-Witcher-3-UpdatesDestiny-2-DLC-Xbox-One-X

I skrivande stund spelar jag The Witcher 3-expansionen Blood & Wine. Jag har dragit mig för att sätta igång det i 1,5 år nu av den simpla anledningen att det är Geralt of Rivias allra sista äventyr. Efter utflykten i pittoreska Toussiant är The Witcher 3 slut, på riktigt, och jag vill inte att det ska ta slut, någonsin – för det är så förbaskat, överdjävulskt, oförskämt underbart.

Jag gick från det superambitiösa open world-äventyret Horizon: Zero Dawn till Blood & Wine och även fast jag gillade förstnämnda står det sig helt chanslöst i jämförelse. Polska utvecklaren CD Projekt är på en helt annan nivå när det kommer till att snickra ihop en atmosfärisk spelvärld och fylla den med levande karaktärer och genuint intressanta, välskrivna uppdrag som aldrig devalveras till genretypisk utfyllnad.

Istället för sedvanliga upplägget där spelaren pratar med karaktär A, får ett uppdrag och plikttroget beger sig till punkt B för att undersöka något/slåss och därefter återvända till karaktär A för att inkassera sin belöning – är uppdragen i Witcher 3: Blood & Wine ingen rak väg. Det finns ofta en twist eller två som lurar bakom nästa krök, karaktärerna du pratar med har egna agendor och du slipper sällan undan dialogval som påverkar berättelsens gång.

Uppdraget “The Warble of a Smitten Knight” är ett talande exempel på ovanstående. Det börjar enkelt och uppsluppet med att hårfagre riddaren Guillaume de Launfal ber Geralt att ta hans plats i ett torneringsspel för att vinna uppmärksamheten hos den (ännu mer) hårfagre Vivienne. Snart tätnar dock mystiken kring Vivienne och Geralt dras in i ett härva där han måste välja mellan att hemlighålla saker för Guillaume eller vara uppriktig mot honom om vem/vad Vivienne verkligen är – något som får stora konsekvenser för uppdragets utfall.

Sedan har vi “Paperchase” – ett uppdrag som inte inbegriper ett enda monster. Där Geralt istället går till banken för att lösa ut pengar från ett sparkonto (vilket såklart är enklare sagt än gjort). Uppdraget hade lika gärna kunnat heta “Bank Simulator 2016”, för det är precis vad det handlar om: Att krångla på banken. Fylla i formulär. Vänta på sin tur. Medan 99,8 procent av andra rollspel tar sig själva på tok för stort allvar vågar The Witcher 3 blanda misär och ond bråd död med humor. Satiren i “Paperchase” fick mig att dra på smilbanden och skratta högre än jag gjort sedan jag lirade Ron Gilberts briljanta Thimbleweed Park.

The Witcher 3 är humor och allvar, skratt och tårar. Det finns självinsikt i det, det vågar skämta, det vågar bryta sig loss ur genrefällorna och bjuda på något så löjligt och trivialt som en 20 minuter lång sekvens där den store krigaren Geralt, som dräpt kungar och demoner och räddat världen undan säker undergång, hamnar i tjafs med sömnig personal på ett lokalt bankkontor.

Har jag sagt att jag älskar The Witcher 3?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s